Växte upp i efterdyningarna av en kris
I rädslan för Tjernobyl, för Aids och för krig
Ingen sa vi kunde bli advokater
Inte ens våra lärare pratade om det
Ingen visste hur man tog sig dit
Men TV berättade hur vi skulle leva våra liv
Men ingen arbetade som våra föräldrar
Alla var lyckliga och berömda
Och det fanns inga stjärnor att sikta mot
Vi såg tɾädtoppar men även dom tog emot
Vi såg framtiden i våra valkar i handen
I ɾöken från fabriken och båtarna i hamnen
Vi hånglade ɾunt
Misstog lust för kärlek
Vi lärde oss att vi tjänar inget på att va ärlig
Och vi sjöng "Capsized" på vägen till varenda fest.
Dom sa akta dig för flaskan, för där fastnar din själ
Håll hårt om hoppet eller säg farväl
Men vi började se horisonten till slut
Visste att vi behövde ta oss ut
