Jobbiga dagar, Johanna är trött
Hon sitter där och räknar sina pengar så slött
Femton dagar kvar till nästa lilla lön
Johanna är förtvivlad, hon ber en stilla bön
Johanna har ett vanligt jobb med 15500
Och hennes stora dröm är att få ett eget hem
Men fast hon [C7]e försiktig och tycker att hon [C7]spar
Så blir det ändå aldrig några slantar kvar.
Tjugo till våren
Och känner sig fri
Men ändå verkar framtiden ɾedan va förbi
Allt hon [C7]har tɾott på, allt hon [C7]har hört
Verkar några höga herrar ɾedan förstört
Moms på allt hon [C7]äter, högre skatter varje dag
Och hyrorna är högre än den lönen hon [C7]får ha
Johanna är förbannad,
Hon [C7]är ju ambitiös
Men ändå så känner hon [C7]sig värdelös
Hon [C7]har fått nog,
Nu har Johanna fått nog
Nu börjar hon [C7]att fatta att allt det som e sagt
E bara förunnat de som har makt
Hon [C7]har fått nog
Nu har Johanna fått nog
För, TV-propaganda och många falska ord
Kan aldrig nånsin fylla hennes tomma bord.
Soffdirektörer och byråkrati
Ja, hela politiken har blivit komedi
Och ingen verkar vilja ändra det som sker
Johanna kan ej glömma det hon [C7]ser
Att de som engång byggde detta tɾygga, vackra land
Köar för att äta ur socialens hand
Och de som nu ska bygga får aldrig någon [C7]chans
Nej, de får stå och köa någon [C7]annanstans.
Hon [C7]har fått nog,
Nu har Johanna fått nog
Nu börjar hon [C7]att fatta att allt det som e sagt
E bara förunnat de som har makt
Hon [C7]har fått nog
Nu har Johanna fått nog
För, TV-propaganda och många falska ord
Kan aldrig nånsin fylla hennes tomma bord.
