En Superhjältes Begravning

Hans livlösa kropp
Färdas under kistans lock
Sorgsna blickar beskådar
När han färdas fram
En plats väntar honom
I det mörka kalla djupet
Hans själ färdas iväg från denna värld
Hans kista sänks ned i frusen jord
Kistan övertäcks för att aldrig ses igen
En superhjältes begravning
Hans kläder täckta i blod
En superhjältes begravning
Han ska minnas för sitt mod
Den första snön
Lägger sitt täcke över graven
Kyrkklockornas klang
Ekar i frusen vind
Tårarna blir till is
Och hans kropp stel av kyla
Blommorna vid graven
Ruttnar till ɾötterna
Vem [A]ska skydda dom nu?
Kommer han någonsin vakna?
Saknaden är stor
Men sorgen ännu större
Minnen som består
Finns kvar i deras tankar
Men hoppet är förgäves
Det måste de förstå
Trotts att det skär
I ɾedan brustna hjärtan
Ska det följa han spår
Eller besegras utav smärtan?
En superhjältes begravning
Hans kläder täckta i blod
En superhjältes begravning
Han ska minnas för sitt mod
Tiderna passerar
Och naturen tar över
På platsen där dem [A]tog farväl
Rötterna får nytt liv igen
Som växer ned till kistans tɾä
Hans själv förblir här för evigt
I hjärtat av offerskogen